Förskolebarn kan vara delaktiga i förskolans dokumentation oavsett vilken metod som används — det behöver inte handla om pedagogisk dokumentation. Det menar Katarina Elfström Pettersson som har forskat i ämnet. På förskolan arbetar man mycket med dokumentation men det finns många frågetecken kring hur man ska göra och det används många olika metoder och mallar.
Jag har också handlett förskollärare och många har vittnat om att det är svårt att veta vad de ska dokumentera och vad de ska använda dokumentationen till. Svårigheterna handlar mycket om hur man ska få till barns delaktighet.
Det finns dokumentation som görs i vardagen, ibland tillsammans med barnen och ibland enbart av förskolepersonalen. Denna dokumentation utgör en grund för den dokumentation som sammanfattar det systematiska kvalitetsarbetet. Och vad som produceras mellan de olika aktörerna.
I studien har jag filmat barn och förskolepedagoger när de dokumenterar tillsammans på olika sätt med hjälp av kameror, datorer, pärmar och bilder. Jag har också samlat in och analyserat dokumentation från förskolor som har använt sig av lokala modeller eller mallar.
Barns delaktighet i att producera dokumentation är sammanflätad med och producerades av en mängd olika saker, såsom lärares förhållningssätt, datorer, kameror och foton. Ett exempel på vad som kunde hända när barnen var med och dokumenterade utifrån en foto var att det kunde det bli ett sätt att undersöka något genom att skapa berättelser, snarare än ett sätt att se tillbaka på något som hänt tidigare.
Ibland pratar man om att man måste arbeta med pedagogisk dokumentation för att barn ska bli delaktiga. Men mina resultat visar att barnen kan vara delaktiga på olika sätt oavsett vilken metod man använder. Ibland brukar man prata om att dokumentation fokuserar på enskilda barn trots att det inte är tanken.
I min studie var det i stället aktiviteter och det som personalen gjorde som var i fokus — samtidigt som man tog hänsyn till barnens intresse. Jag kunde också se att det i dokumentationen produceras något som man kan utgå från i arbetet framöver, något som skapar möjligheter att jobba vidare.
Att dokumentation inte alltid handlar om något som har hänt eller som man har dokumenterat för att titta tillbaka på. En annan sak är att man behöver förhålla sig till att dokumentationen kan bli något annat än det som man hade tänkt från början. Mallen spelar en viktig roll och styr vad som blir viktigt att dokumentera och vad som blir kvalitet.
De kan vara ett sätt att problematisera vad barns delaktighet innebär och vad mallar och modeller gör med dokumentation och vad som produceras som kvalitet. Inbäddad undervisning, kallar forskare Sara Dalgren det som sker i vardagens möten mellan barn och förskolepedagog.
Här sker en sammanflätning av omsorg, fostran, möjligt lärande och lite lek. I sin avhandling om konstruktionen av musikämnet i förskolan myntar Maria Wassrin begreppet slow musicking. Det går ut att förskolepedagoger och barn är tillsammans i musik under en längre tid, som exempelvis i en samling.
Kan lagar som ska skydda elever från dokumentation barn med svårigheter samtidigt innebära att lärare undviker svåra diskussioner i klassrummet? Maria Rosén har i sin avhandling undersökt juridikens plats i skolan.