Massutdöende eller massdöd är de händelser i jordens historia då hela grupper av organismer dött ut under en med geologiska mått mätt ganska kort tidsrymd. Baserat på fossilfynd kan man sluta sig till att det i allmänhet dör ut två till fem art familjer av havslevande djur, både ryggradsdjur och ryggradslösa djurper en miljon år.
Sedan livets uppkomst på jorden har det dock inträffat flera massutdöenden, där arter dött ut i mycket högre takt än normalt. Trots att det tveklöst har inträffat massutdöenden både under de geologiska tidsperioderna arkeikum miljoner år sedan - miljoner år sedan och proterozoikum miljoner år sedan - miljoner år sedanär det först under fanerozoikum från miljoner år sedan till idag som det går att systematiskt studera de mönster som finns rörande arters försvinnande, eftersom det i och med den kambriska explosionen utvecklades djur med yttre och inre skelett.
Det senaste massutdöendet inträffade för omkring 65 miljoner år sedan, då bland annat dinosaurierna dog ut. Det utdöendet har fått mest uppmärksamhet i modern tid. Det pågår mycket forskning för att försöka ta reda på om mänsklig påverkan av klimat och biotoper eventuellt kan vara på väg att orsaka nya massutdöenden.
Det sjätte massutdöendet är en pågående utrotning och benämns den holocenska massutrotningen, vilket är människoartens och dess samhällens utrotande av naturliv, djurarter och miljön. David M. Raup och Jack Sepkoski identifierade i början av talet fem perioder av massdöd, och dessa fem anses allmänt tillhöra de viktigaste.
Dessa skedde i slutet av tidsperioderna ordoviciumdevonpermtrias och krita. De fem stora och några ytterligare perioder av massdöd beskrivs nedan. Uppgifterna om exakt hur många massutdöenden som skett under de senaste miljoner åren varierar från 5 till Skillnaderna beror främst på hur högt man sätter tröskeln för att betrakta arters utdöende som massutdöende, och vilka typer av data man väljer att lita mest på.
Förutom massdöden vid övergången mellan krita och tertiär, som allmänt anses bero på ett meteoritnedslagoch den moderna utrotningen av arter, som har att göra med hur den mänskliga civilisationen breder ut sig, är det inte fastslaget vad som orsakat perioderna av massutdöenden.
Orsakerna till massdöd kan vara många, komplicerade och indirekta då de olika arternas fortlevnad är beroende av varandra. Några hypoteser diskuteras nedan. Kontinenterna position förändras ständigt, under perioder har dessa suttit samman i så kallade superkontinenter.
Kontinenternas position i förhållande till varandra och polerna påverkar havsströmmar och isbildning vilket därmed har en långvarig påverkan på klimatet. Stora sammanhängande landmassor orsakar extrema skillnader i klimat och temperatur, ett nutida exempel är till exempel Sibirien som är mycket kallt på vintern och förhållandevis varmt på sommaren.
Ett ökat avstånd mellan kust och landmassans innersta delar minskar sannolikheten för nederbörd, vilket hämmar växt och djurliv och därmed artrikedomen. När kontinenterna ligger spridda på jordklotet så att det finns vatten mellan dem har vattenmassorna en klimatutjämnande effekt i form av temperatur och nederbörd.
Vid de tillfällen där en eller flera kontinenter har funnits placerad vid en eller bägge poler har det fungerat som grogrund för bildning av glaciärer som en följd av att isbildningen inte i lika hög grad påverkas Blandat innehåll varma havsströmmar som smälter eller för bort is block.
Det förekommer andra hypoteser, såsom spridning av en ny sjukdom eller att arter helt enkelt utkonkurrerats av andra. I allmänhet anses dock att de stora massutdöendena av arter i jordens historia är för hastiga och för utbredda för att kunna bero enbart på biologiska händelser.