Alla som arbetar med samhällsbyggnad har på ett eller annat sätt kommit i kontakt med hållbarhetsbegreppet. Av någon anledning brukar den tredje pelaren av hållbarhet — den ekonomiska dimensionen — sällan konkretiseras vilket ofta leder till begreppsförvirring och missförstånd.
I denna omvärldsspaning ska jag därför försöka reda ut vad som brukar menas med ekonomisk hållbarhet och hur planerare kan använda sig av begreppet som analysmetod i olika projekt. Jag avslutar med en framtidsspaning där jag diskuterar hur innovation och hushållande av medlen blir allt viktigare när samhället nu tvingas anpassa sig till en tillvaro präglad av stor ekonomisk osäkerhet.
För att förstå vad som menas med ekonomisk hållbarhet måste vi börja med att definiera hållbarhet och ekonomi för sig. Hållbarhet, eller hållbar utvecklinghar funnits som vedertaget begrepp åtminstone sedandå FN-kommissionen för miljö och utveckling, World Commission on Environment and Development, lanserade uttrycket i rapporten Vår gemensamma framtid.
Det finns naturligtvis en uppsjö av alternativa definitioner av hållbarhet, vilket förtjänar större utrymme än detta inlägg. Ekonomi brukar beskrivas som läran om hushållande av resurser som är begränsade i förhållande till människors behov och önskemål. Oftast, men inte alltid, brukar ekologiskt hus sammhället beskrivas i monetära termer, dvs i pengar.
Mer konkret handlar ekonomi om hur materiella värden i ett samhälle bör produceras, fördelas och konsumeras utifrån målet att maximera välfärd. Det råder ingen konsensus inom forskarvärlden kring hur ekonomisk hållbarhet ska uttolkas. Vissa menar att begreppet ska förstås som ekonomisk utveckling utan några negativa sociala eller ekologiska effekter.
Med denna definition får det finansiella kapitalet i ett samhälle inte växa på bekostnad av det sociala kapitalet eller naturkapitalet. Ekonomin ses som medel snarare än ett mål i sig. Denna definition må låta eftersträvansvärd, men det går att ifrågasätta nyttan då den i princip är en upprepning av innebörden av social och ekologisk hållbarhet och därmed riskerar att leda till dubbelräkning.
Enligt en annan tolkning likställs ekonomisk hållbarhet med ekonomisk tillväxt. Här kan det ekonomiska kapitalet tillåtas växa även om det sker på bekostnad på sociala eller ekologiska tillgångar, såsom jämlikhet och fungerande ekosystem.
För att hållbar utveckling ska uppstå krävs dock att alla tre dimensioner, den ekologiska, sociala och ekonomiska, är uppfyllda. Medan hållbarhet och ekonomi ofta associeras till samhällets utveckling i stort är begreppen ofta ännu mer tillämpbara när det handlar om att bedöma prestationer hos enskilda organisationer eller projekt.
Här är det värt att nämna det populära om än uttjatade uttrycket Triple Bottom Line TBLmyntat av den brittiske managementkonsulten John Elkington. Där beskrivs social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet i termer av PeoplePlanet och Profit. Ur ett hållbarhetsperspektiv handlar det alltså om den verkliga — reala — ekonomiska nyttan som organisationen eller projektet skapar.
I ett försök att fånga upp den ursprungliga, mer holistiska innebörden av ekonomisk hållbarhet i organisationer definierar det amerikanska affärsmagasinet Forbes Profit som den positiva och negativ inverkan som en organisation har på den lokala, nationella och internationella ekonomin.
Därmed ingår även aspekter som att skapa sysselsättning, driva innovation, betala skatt, skapa välstånd och alla andra ekonomiska effekter som en organisation har. Men hur kan vi konsulter egentligen använda oss av begreppet ekonomisk hållbarhet i våra analyser?
Det ska jag försöka ge exempel på nedan.