Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González. Skriven av Eva Maria Rodríguez. Senaste uppdateringen: 04 juni, Att gräla med sin partner är något man inte kan undvika, men det gör inte grälen roligare. Än jobbigare blir det om grälen alltid handlar om samma sak.
Det är enerverande, eller hur? Den goda nyheten är att det är möjligt att nå en överenskommelse om det återkommande problemet. Det hänger på att identifiera roten till problemet. Å andra sidan kanske det inte är ett specifikt problem, utan snarare en generell diskussion.
I så fall ter sig metoden annorlunda eftersom det vanligtvis finns andra anledningar, såsom maktkamper. En av de huvudsakliga anledningarna till att människor börjar gräla med sin partner om och om igen är att det är ett beteende man lärt sig från sina föräldrar.
Man fick aldrig lära sig att hantera konflikter på ett bra sätt. De har dessutom lärt sig att använda strategier som upprätthåller grälen. En av dessa strategier är att återanvända argument; att upprepa dem fast med andra ord, vilket ger en känsla av att man bidrar med ny information.
I verkligheten kretsar allt ofta kring att man vill kungöra den egna positionens överlägsenhet. Målet är inte att förstå varandras perspektiv för att nå en kompromiss och återställa harmonin. Alltså kan många gräla med sin partner eftersom de tagit till sig en modell baserad på relationsmässig oenighet.
Denna modell går stick i stäv med idén att det är möjligt att produktivt förhandla i en konflikt. I kärnan av denna fråga finns ett väldigt tydligt budskap: gräl i förhållanden kan inte lösas med försoning. Det säger att det enda sättet att få slut på det är att skrämma den andra personen mer än han eller hon skrämmer dig.
Därmed kommer bråket inte ta slut förrän båda är så trötta och eländiga att de slutar av ren utmattning. Vid det laget har de ofta glömt bort vad som ens startade bråket. Lösningen är framförallt att identifiera ramverket som upprätthåller grälen.
Återanvänder vi samma argument om och om igen? Liknar våra diskussioner våra föräldrars? Vet vi verkligen varför vi grälar? Riktar vi alltid våra argument mot samma krav och protester? Reagerar vi automatiskt på vissa situationer och börjar gräla utan att faktiskt tänka?