Läs mer. Hem Fakta och råd Anatomi Ryggens anatomi. När vi pratar om ryggen menar vi oftast baksidan av vår torso, som sträcker sig från höftbenet till nacken. Detta område är grunden till att vi kan stå upprätt. Skelettet i ryggen består främst av kotor, som skiljs åt av så kallade diskar, men även av revben.
Skulderbladen räknas däremot rent anatomiskt oftare till axlarna. Ryggens anatomi innefattar också muskler och ledband. Dessa stabiliserar ryggraden och hjälper oss att hålla oss upprätta. När man tittar på ryggens anatomi delar man ofta upp ryggen i tre sektioner: halsrygg, bröstrygg, och ländrygg.
Man kan även räkna in svanskotorna som en fjärde sektion, även om denna del anatomiskt hör till bäckenet. Var och en av dessa sektioner har en lätt krökning framåt eller bakåt. Att ha en bra hållning innebär därför inte en helt rak rygg, utan snarare en benämning på att dessa naturliga krökningar behålls på ett bra sätt.
Sammanlagt har vi 7 halskotor, 12 bröstkotor och 5 ländryggskotor. Vi har därmed totalt 24 kotor i ryggraden. Svanskotans kotor är sammaväxta och brukar inte räknas in i ryggraden. På den bakre delen av varje kota finns små utskott av ben. Dessa utgör fästpunkter för musklerna i ryggen.
Mellan själva kotan och dess utskott är ett hål, genom vilket ryggmärgen löper. Ryggmärgen sträcker sig från hjärnan längs med hela ryggraden. Dess uppgift är att förmedla nervimpulser från hjärnan till kroppen. I de fall då ryggmärgen självständigt skickar dessa signaler kallas de för reflexer.
Mellan varje kota finns en så kallad disk, som är en stötdämpande broskbit som gör att kotorna inte skaver mot varandra och möjliggör rörlighet i ryggraden i flera plan. Dessa må vara tåliga, men felaktig belastning kan slita på dem i det långa loppet. Ogynnsam belastning kan ske i form av exempelvis dålig hållning eller ett monotont rörelsemönster i vardagen.
Detta kan leda till artros i ryggradenvilket innebär att brosket bryts ned i de små leder som ledar mellan kotorna. När man pratar bröst ryggen ryggens muskler brukar man dela upp dem i djupa och ytliga muskler. De djupa musklerna bildar två pelare på var sin sida om ryggraden och stabiliserar den.
Dessa sträcker sig från bäckenet upp till basen av huvudet.