Grönt är troligen den politiska färg som förenar flest buddhister. Bodhi-bladet är förövrigt en central symbol inom buddhismen likt korset eller törnekronan inom kristendomen. Buddhismens texter beskriver att Buddha ibland träffade samhällsledare.
Han beskrev då hur en som har politisk och ekonomisk makt över andra bör bete sig, och hur materiella vinster ska användas. Vad ville han då att makthavare skulle göra? Svaret beror nog mest på vem man frågar. Samhällsengagerade buddhister - det vill säga buddhister med synsätt som boken Makt och medkänsla beskriver - menar ofta att Buddha träffade formella makthavare eftersom han förstod att de kan påverka människors livsvillkor.
Andra buddhister beskriver Buddhas möten mer som ett nödvändigt ont och därför bör texterna om dessa möten inte ges någon större tyngd. För att han skulle få vistas med sitt följe på kungar och andras områden behövde han göra vissa eftergifter och svara på deras frågor.
Men hans avsikt var att få undervisa om hur människan kan göra för att bli fullständigt fri, en större frihet än vad något politiskt system trots allt kan erbjuda. Buddhismens texter har historiskt använts för att rättfärdiga allt ifrån hänsynslös kapitalism till auktoritär planhushållning.
Det är kanske inte så konstigt. Till att börja med är det inte självklart att alla i en viss religiös gemenskap delar samma politiska ideal. Inte heller att organisationens hållning i samhällsfrågor följer den vänster-högerskala som gäller för de politiska partierna i samma land.
Religiösa organisationer i väst kan vara rödaktigt politiskt radikala i flyktingfrågor, men mörkblått konservativa när det gäller familjepolitik. Ett politiskt mål som ofta lyfts fram av ett flertal politiskt aktiva buddhister är till exempel att skapa välfärd för många.
Det är ett mål som partier av olika ideologisk färg säger sig arbeta för idag. Den politiska färg som förenar flest är troligen grönt av något slag. På talet var grön politik i väst präglat av vänsteraktivism för ett hållbart samhälle som utgår från social rättvisa, gräsrotsdemokrati, icke-våld och naturens avgörande roll för människan och samhället.
Därefter har väldigt många varianter av grön politik vuxit fram, inklusive ekofeminism, ekokapitalism och ekoanarkism. Sammanfattningsvis är det svårt att definiera dagens samhällsengagerade buddhister på ett Språk och översättning sätt. Den här nyansrika, globalt spridda religionen verkar inte gå att översätta i en särskild ekonomisk eller politisk färg, även om många genom tiderna har gjort sina försök, och gör det än.
Många länder i Asien med stor andel buddhister styrs idag av politiker som har stort intresse av att öka landets konsumtion och produktion. De har sällan en framträdande miljöpolitisk linje. Buddhister som har migrerat från auktoritära länder i Asien kan i jämförelse vara mer högervänliga, enligt de få begränsade studier som gjorts.
Samhällsengagerade buddhister kan arbeta i nära samarbete med landets makthavare, men de som medverkar i boken Makt och medkänsla är i viss opposition. Det betyder inte att de för den sakens skull automatiskt tycker att oppositionen i landet är felfri.
I mina samtal med ledare har jag märkt att de är noga med att alltid kritisera fler än de som styr, och försöker också hitta något gott i båda läger.