Den 1 maj började en ny konsumentköplag SFS gälla. Bakgrunden är en revidering av två EU-direktiv, varudirektivet och digitaldirektivet, och syftet är att modernisera och anpassa lagstiftningen till den ökade digitaliseringen på konsumentskyddsområdet.
Dels ändras våra konsumtionsvanor i och med att vi köper allt mer på nätet, dels är varor allt mer sammankopplade och integrerade med digitalt innehåll. För avtal som ingåtts innan den 1 maj gäller den gamla konsumentköplagen SFS Den gamla lagen ersätts i sin helhet så även om många bestämmelser i huvudsak är de samma är det nya paragrafer och kapitel.
Nedan följer de största ändringarna med nya lagen. Lagen gäller, som tidigare, för varor, det vill säga lösa saker. En nyhet med den nya lagen är att även digitala delar av en vara uttryckligen omfattas av lagen. En vara med digitala delar är en lös sak som är integrerad med digitalt innehåll eller en digital tjänst.
För att räknas dit ska den digitala delen behövas för att varan ska fungera på avsett vis och det kan till exempel röra sig om en app eller annan mjukvara. En nyhet är också att lagen gäller avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster som inte är knutna till en vara.
Digitalt innehåll kan handla om dataprogram, appar och spel. Digitala tjänster kan vara streamingtjänster, delningstjänster och olika molntjänster. Både avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster kan gälla ett enstaka tillhandahållande, exempelvis en e-bok, och ett kontinuerligt tillhandahållande till exempel en tjänst för datalagring eller ett löpande avtal om streaming av filmer och serier.
För varor med digitala delar och avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster ska näringsidkaren se till att konsumenten informeras om och tillhandahålls nödvändiga uppdateringar, till exempel av säkerhetsskäl. Näringsidkaren är normalt skyldig att göra detta under minst 3 år men längre tid om avtalet om det digitala innehållet eller tjänsten löper på kontinuerligt.
Näringsidkaren ansvarar för fel som finns i en vara redan när den avlämnas till konsumenten även om felet visar sig först senare. Det är konsumenten som ska kunna visa att det finns ett fel i varan. Som utgångspunkt är det konsumenten som ska visa att ett fel är sådant som näringsidkaren svarar för, det vill säga att det är ursprungligt.
För att underlätta för konsumenten att hävda sin rätt har man dock infört en presumtionsregel som innebär att man under en tid utgår från att felet är ursprungligt, det kallas för den omvända bevisbördan. Med den nya lagen förlängs tiden till 2 år, en stor fördel för alla konsumenter som underlättar att få rätt.
Genom den nya lagen införs specialregler för köp av levande djur. Presumtionen för ursprungligt fel, det vill säga den omvända bevisbördan, är vid köp av djur sex månader istället för 2 år. Vid köp av dyra djur får konsumenten och näringsidkaren dessutom avtala om att den presumtionen inte ska finnas alls.
Det innebär alltså att konsumenten ska kunna visa att det rör sig om ett ursprungligt fel direkt från köptillfället.