En lösning är en homogen blandning av två eller flera ämnen. I sådana blandningar kan man inte urskilja beståndsdelarna grekiska : homossamma; genosslag, art. Det ämne som återfinns i störst mängd benämns lösningsmedel. Vanligt kända exempel på lösningar är när fasta ämnen löses i vätskor såsom natriumklorid koksalt i vattenäven om också flytande ämnen och gaser kan lösas i vätskor.
Det senare är livsnödvändigt för vattenlevande organismer eftersom de behöver tillgång till syre eller koldioxid. Även fasta ämnen och gasformiga ämnen kan vara lösningsmedel. Ett vardagligt exempel på fasta lösningar är en legering som är en homogen blandning av metaller.
En vanlig uppfattning är att en lösning innebär att de ingående ämnena fortfarande är desamma som tidigare, det vill säga att de inte bildar en kemisk förening. I många fall bildas dock instabila kemiska föreningar mellan de ingående ämnena.
Sålunda leder blandandet av en syra och vatten till att syran protolyseras och att oxoniumjoner bildas. Lika löser lika är en populär minnesregel för lösningsmedel. Polära lösningsmedel löser andra polära ämnen bra, under förutsättning att de inte bildar en stabil kemisk förening med varandra.
De starkaste polära lösningsmedlen är smälta jonföreningardärefter kommer små polära molekyler som vatten och etanol. När två smälta salter blandas bildas nya jonbindningar och vätskorna är fullt blandbara med varandra. Detta utnyttjas vid tillverkningen av glas där de stelnade salterna bildar en homogen massa.
När däremot natriumklorid löser sig i vatten uppstår jon-dipolbindningar mellan saltets joner och de polära vattenmolekylerna. Jonerna omges av lösningsmedlets molekyler, och sägs vara solvatiserade hydratiserade om lösningsmedlet är vatten. Detta gör att det går åt flera vattenmolekyler att lösa varje jon och lösligheten blir begränsad.
Blekningsmedel löslig i vatten syftar på de intermolekylära bindningarna som förekommer mellan molekylerna hos två lösningsmedel. Ifall bindningarna är lika, löses de. Vatten går dock inte att lösa med oljor, eftersom vattenmolekylerna är polära och oljor är opolära.
Polära molekyler går inte att lösa med opolära molekyler. Beroende på proportionerna mellan lösningsmedlet och det upplösta ämnet får man lösningar med olika koncentration. Särskilt viktigt är detta inom biokemi. En isoton lösning har samma koncentration lösliga partiklar som celler i lösningen.