Hur kan man hjälpa sitt barn att bli tryggt i förskolan? Psykolog Malin Broberg svarar på 11 frågor om anknytning i förskolan. Detta är en artikel från Vi Föräldrar. Det handlar dels om att låta det ta tid för barnet att vänja sig vid förskolan och personalen, dels om att man som förälder är med barnet den första tiden i förskolan.
Om förskolan har en särskild pedagog som är ansvarig för inskolningen brukar det underlätta, men alla förskolor arbetar inte så. Om man ändå vill att det ska vara så kan man ta upp det i ett samtal före inskolningen och hoppas på att förskolan kan möta önskemålet.
Bilder på föräldrar, syskon och hemmet kan också vara bra, då kan förskolepersonalen vid behov hjälpa barnet att behålla den inre bilden av föräldern och påminna om att föräldern kommer tillbaka senare. Det bekräftar barnets känslor av längtan.
Det gör det lättare att hantera längtan samtidigt som det stärker tilliten till den pedagog som tittar på bilderna och pratar om pappa och mamma tillsammans med barnet. Man kan också tänka på att prata om förskolan Barn och Familj ett positivt sätt hemma; visa att man som förälder tycker att förskolan är en bra grej och inte ladda den negativt.
Att ge tid åt övergången mellan hemmet och förskolan på morgnarna är också bra, så att det inte blir så bråttom och så att man som förälder har tid att stanna en stund på förskolan innan man måste gå. Man kan också prata med personalen om hur man tillsammans kan göra det så bra som möjligt vid lämningar och hämtningar.
Många barn behöver 2—3 veckors inskolning, medan det för andra kan räcka med 1 vecka eller 10 dagar. Åter andra kan behöva 3 månader, och ibland fungerar det med 3 dagar. Det kan också bli mer känsligt för separationer och få ät- och sovproblem eller protestera kraftigt mot att gå till eller bli lämnat i förskolan.
Man kan också behöva anpassa sig mer till vad barnet orkar med. Stora barngrupper kan ha en negativ inverkan på personalens möjlighet att svara lyhört på barnens behov. Men stora barngrupper behöver inte betyda att det blir svårare för barnet, särskilt inte om det finns personal som verkligen lär känna barnet, och som barnet vet att det kan vända sig till.
Det bästa är om små barn som skolas in i en stor barngrupp inte behöver vara med alla barn på en gång under den första tiden, utan att det först får lära känna miljön, inskolningspedagogen och några få barn. Det faktumet används ibland som skäl till att inte låta barnet möta en speciell inskolningspedagog, men så kan man inte tänka, tycker jag.
Man måste utgå från barnets behov i nuet. Om det uppstår förändringar senare får man hantera det då. Men om man som förälder känner sig orolig ska man ta det på allvar. Det är bättre med ett samtal för mycket med förskolepersonalen än att ha missat att ta upp något.
Kan vi göra något åt det tillsammans?