Hälsa april Som patient med allergi eller astma har du förmodligen kommit i kontakt med kortison i någon form. Det är vanligtvis mycket effektivt, men har också en del välkända biverkningar. Du behöver inte känna oro vid användning enligt din läkares ordination, men det är viktigt att inte ta mer kortison än nödvändigt.
Kortison används i en rad olika läkemedel, till exempel i astmainhalatorer, nässprej, tabletter mot akuta allergiska reaktioner och i krämer för eksembehandling. Risken för biverkningar är störst vid sprutor direkt i blodet eller lederna, eller vid intag av tabletter.
Det är mindre vanligt med biverkningar vid användning av kortison i någon av de andra formerna, och biverkningarna är då också oftast lokala och mindre allvarliga, som till exempel näsblod, heshet och svampinfektioner i munnen. Till de allvarligare biverkningarna hör benskörhet, osteoporos.
Kortisonbehandling är den vanligaste orsaken till så kallad sekundär osteoporos, vilket kan leda till att man får en ökad risk för frakturer. Du behöver inte vara orolig om du endast äter en mindre dos under en kort period. Om du däremot ska äta kortison under flera månaders tid och 40 ml kortison mycket eller lite fem milligram per dag, så fördubblas risken för att utveckla osteoporos och andra svårare biverkningar.
Det beror på att om du inhalerar höga doser kortison eller tar kortisontabletter minskar kroppens egna kortisolproduktion och kroppen behöver tid för att reglera den naturliga kortisolproduktionen själv igen. Detta är anledningen till att man alltid bör avsluta en längre tids högdosbehandling med en gradvis nedtrappning av dosen.
Ju högre doser och ju längre tid behandlingen pågår, desto större är riskerna, men även de som har behandling med låga doser kan ha en risk för biverkningar eftersom risknivån är individuell. Om man tar flera olika kortisonpreparat, till exempel inhalerad astmamedicin, nässprej, och dessutom har eksem som behandlas med kortisonsalvor samtidigt ackumuleras mängden i kroppen, förklarar Nikolaos Lazarinis.
Därför är det viktigt att inte ta mer kortison än nödvändigt. Vad gäller astman försöker man därför oftast att kombinera inhalationssteroider med ett annat långtidsverkande luftrörsvidgande preparat, för då kan man hålla inhalationssteroiderna på en lägre nivå.
Då kan man på just den gruppen gå upp på en mycket högre dos av inhalationssteroider, vilket kan vara nödvändigt. På en vanlig astmapatient på en vårdcentral borde man regelmässigt få en ganska bra effekt även på en låg dos, säger Nikolaos Lazarinis.
Buster Mannheimer, docent och överläkare, samt specialist i endokrinologi och diabetes vid Södersjukhuset i Stockholm förklarar att en annan av riskerna vid långtidsmedicinering utöver osteoporos, är att man får en omvandling av kroppen om man behandlas under riktigt lång tid.
Man får en minskad mängd muskelmassa och en omfördelning av fett som sätter sig på bålen, ryggen och ansiktet. Då kan huden nästan vara som papper, och gå sönder vid minsta påverkan. En annan mycket allvarlig, men ovanlig, biverkan är binjurebarkssvikt, vilket innebär att kroppens egna reglering av kortisolinsöndring upphör.
När man drar ned på dosen steroider efter en lång behandling kan två saker hända, säger Buster Mannheimer. Dels kan man drabbas av reboundsymtom, som uppstår för att man är van vid en högre dos kortison i kroppen än den dosen man får av binjurarna.
Man mår allmänt kymigt. Det behöver i sig inte vara ett tecken på binjurebarkssvikt, utan det är som en tillvänjning. Det kan också vara så att man under nedtrappningen av kortison inte märker något förrän mot slutet av den, då kroppen inte förmår producera kortisol.