S:t Johannes kyrkogård är belägen på Brunkebergsåsens högsta punkt, mitt i centrala Stockholm. Det var länge en kal och öde plats med lite vegetation. Platsen var förr fruktad som skådeplats för spökerier och andra hemskheter. Först planterades träd på kyrkogården.
I dag fungerar kyrkogården som park och skolgård för Internationella skolan och Franska skolan. För att vara de dödas viloplats är S:t Johannes kyrkogård en sällsynt levande plats! S:t Johannes kyrkogård är belägen på Brunkebergsåsens högsta punkt.
Av invånarna var platsen fruktad som skådeplats för spökerier och andra hemskheter. S:t Johannes församling erbjuder idag inga nya gravplatser med gravrätt. Som alternativ har vi en minneslund och en askgravlund. Skolbarnen i Internationella skolan och Franska skolan har sin raster på kyrkogården: vintertid snöbollskrig, på sommaren fotboll.
Under den varma årstiden samlas lunchlediga från närliggande arbetsplatser i kyrktrappan eller vid klockstapeln för att inmundiga mellanmål. Under högsommaren möter man solbadande lite varstans. Liv och rörelse med andra ord- kanske lite väl mycket kan vissa tycka.
Men det finns stunder då kyrkogården vilar i ett lantligt lugn. En som upptäckte det och skrev om det var skalden Daniel Fallström som verkade kring sekelskiftet Gatans buller dit blott tränger liksom brus från fjärran hav här syrenen lantligt hänger över stenen på en grav.
Denna stämning kan man fortfarande avnjuta en sommarkväll exempelvis under semestertid, bara ett stenkast bokstavligen från det brusande stadslivet på Sveavägen. Kring var det nära ögat att området kring Johannes kyrkogård förvandlats helt genom rivningar och en ny trafikled.
Tack och lov stoppades planerna. Det är därför området fortfarande har karaktär av en småstad. Hur gammal begravningsplatsen verkligen är vet man inte med säkerhet. Enligt en del källor skulle platsen ha använts som begravningsplatsen ända sedan slutet av talet, då Magnus Ladulås anlade Örjans hospital på nedre Norrmalm.
Kyrkogården anlades antagligen redan i början på talet som en gemensam begravningsplats för Stockholm, i samband med förhärjande pestepidemier som krävde tusentals offer. Av dåtidens enkla gravkors av trä finns inget kvar - den äldsta påträffade gravstenen förvaras Sverigefrågor i kyrkan.